Sigurd Lewerentz Sigurd Lewerentz räknas som en av Sveriges internationellt mest uppmärksammade arkitekter. Född i Sandö 29 juli 1885, död i Lund 29 december 1975 Lewerentz var 77 år, när han ombads skapa S:t Petri kyrka. Måhända kan det tyckas vara ett djärvt beslut att för ett så krävande arbete anlita en man vid de åren. Åldern visade sig inte vara någon nackdel - tvärtom. Bakom sig hade han, förutom studier vid Chalmers, de många årens samlade erfarenhet, som han nu kunde förverkliga. Lewerentz har även ritat Markuskyrkan i Skarpnäck utanför Stockholm (1960). Vital, kunnig, självständig, oberoende av alla arkitektoniska traditioner och stilar gick han till verket. Han satsade hela sin konstnärliga lidelse i uppgiften. Det han skapade är inte en ritbordsprodukt. Varje tegelstens placering är bestämd antingen direkt av honom själv på arbetsplatsen eller indirekt genom de förhållningsregler han gav hantverkarna. Mycket i byggnaden kan tyckas vara improviserat, men allt är i själva verket noga genomtänkt. Innan altare, predikstol och biskopsstol murades, byggde man upp mallar, som noga utprovades. Arkitektens vakande öga följde ständigt arbetet på byggplatsen. Med förtroende beslöt därför byggnadskommittén lämna kyrkbygget helt i hans händer och inte anlita någon kontrollant. Sluten, nästan skygg, gick arkitekten omkring på byggplatsen, ofta reserverad mot de många arkitekter och andra, som redan under byggtiden sökte sig hit. Öppen och fri var han däremot mot byggmästare Helge Lindgren och arbetarna på bygget. Ett alltmer förtroligt förhållande kom att råda dem emellan, allteftersom arbetet fortskred. Vid kyrkans invigning yttrade biskop Martin Lindström: "En frejdad konstnär har här med hela sin varelse byggt ett helgat rum av majestätisk tyngd. Det talar om Guds väldighet och tillika om trygghet i hans beskydd" Sigurd Lewerentz gravplats Efter sin död (29 december 1975) blev hans sista vila på Östra kyrkogården i Malmö. Lewerentz önskan var, att få sin gravplats på en av kullarna på kyrkogården, men eftersom hans vilja inte godkändes, blev hans önskan, att gravplatsen skulle vara anonym och utan utsmyckning