Konstnär Barbro Nilsson Barbro Lundberg-Nilsson, född 1899 i Malmö, död 1983, var en svensk textilkonstnär. Barbro Nilsson var dotter till målaren och trädgårdsarkitekten Emma Lundberg, syster till arkitekten Erik Lundberg, gift med skulptören Robert Nilsson Utbildning och karriär Barbro Lundberg-Nilsson utbildade sig vid Brunssons vävskola i Stockholm samt vid Konstfack. Hon var huvudlärare i textil vid Konstfack 1947-57 och konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942-70. På 1920- och 30-talen gjorde hon stora gobelänger efter kartonger av många olika konstnärer som Sven Erixson, Endre Nemes, Bertil Damm, Olle Nyman. Redan som elev vid Konstfack ritade hon sina första skisser för mattor. Som konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad skapade hon från 1942 och en bit in på 1970-talet mängder av mattkompositioner, ofta i flera olika färgställningar. Med sin kunskap om gobelängvävning tog hon 1943 fram mattan "Snäckorna" och tillförde så en ny vävteknik i Märta Måås- Fjetterströms vävateljé. "Snäckorna" finns på Nationalmuseum i Stockholm och är en av Barbro Nilssons mest vävda mattor. Gobelängmattan "Tånga" skapades till H55-utställningen och tillkom därefter i närmare tjugo olika färgställningar. Hon skapade även monumentala väggvävnader och en stor mängd kyrkotextil. Några exempel är Gustaf Adolfkyrkan i Helsingborg, Markuskyrkan i Stockholm och Sankt Petri kyrka i Klippan som är utsmyckade av Barbro Nilssons gobelänger. Naturen och då framförallt havet och äldre folkkonst var hennes inspirationskälla, samtidigt som hon hade stora kunskaper om olika vävteknikers möjligheter